Ta Ra Rum Pum

Ta Ra Rum Pum är den mest hypade filmen i bollywood för tillfället, den hade premiär den 24 April och folk i allmännhet trodde nog att den skulle falla ur bioprogrammet redan efter 2 tveckor som de flesta bollywoodfilmer gör och därmed inte rankas som en hit movie (4 - 8 veckor) eller megahit movie (>8 veckor). Så nu är den alltså redan en hitmovie och går fortfarande starkt - förmodligen mer tack vare den listiga marknadsföringen än filmens kvalité. Fyll-i-själv målarböcker med filmens hjältar säljs över hela staden. Förutom att jag själv var med och spelade in delar av den här filmen är det egentligen inget med den som är särskilt intressant. Fast just det skälet är tydligen tillräckligt gott för att jag skall ladda ner och stycka upp den i favoritscener för att sedan blogga om den. Fast det bör kanske tilläggas att det är den mest lättsmälta bollywoodfilmen jag hittils sett - mycket tack vare att den till stora delar är inspelad utomlands förmodligen. Filmen är i sin helhet en 3 timmar lång kärlekshistoria mellan RV och Shona, men jag har lyckats banta ner den till 17 minuter i 13 olika klipp. Här är mina favoritscener:

Scen 1 - Hjältarna presenteras

RV har bråttom och övertalar en taxichaufför att få köra taxin själv. Taxichaufför Harry, som råkar vara en racingteam manager vid sidan av förstummas av RV's talang bakom ratten och en ofrivillig passagerare - Shona - äntrar scenen.. (0:31 min)

Scen 2 - Hjältarna sjunger och dansar

Shona dricker sig full och redlös och ramlar in på en fest där RV inte drar sig för att utnyttja situationen till det yttersta.. (0:49 min)

Scen 3 - RV blir racerförare

RV kör för första gången i en tävling, han visar sig vara en naturbegåvning och under Harrys coachning gör han riktigt bra ifrån sig.. (0:28 min)

Scen 4 - RV är en vinnare

RV vinner naturligtvis sitt livs första race överlägset eftersom han är världens i särklass bästa racerförare och efter tävlingen lyckas han även vinna Shonas hjärta med mer sång och dans.. (1:38 min)

Scen 5 - Shona träffar sin far

I den här scenen träffar Shona sin far och berättar att RV har friat till henne, far misstycker.. (0:14 min)

Scen 6 - RV förlorar

Efter 8 år av idel segrar på racingbanorna dyker en tysk förare upp - Rusty - som med ett elakt grin vänder uppochned på RV's värld.. (1:26 min; I den här scenen är jag med, exakt 1 min och 15 sekunder in i klippet kan ett tränat öga hitta mig i blå skjorta sittandes bland den chockade publiken. Bara att ha mig där i det snabba klippet kostade dem 500rp - det betyder att den effektiva kostnaden för att ha med mig i filmen blev över trehundratusen svenska kronor i timmen.)

Scen 7 - Allt brakar samman

Efter det olyckliga mötet med Rusty, blir RV väsentligt mycket fegare på racingbanan och kommer alltid sist i mål. Till slut får han sparken och - under sång och dans givetvis - problem med att betala tillbaka sina lån.. (3:42 min)

Scen 8 - Till fattighuset

RV och Shona tvingas flytta sin familj till en skabbig lägenhet utan vatten under ännu mer sång och dans.. (0:56 min)

Scen 9 - Shona tvingas stjäla

Nu går det riktigt utför för våra hjältar. För att kunna föda sina barn tvingas Shona förödmjuka sig själv och börja stjäla mat.. (0:30 min)

Scen 10 - RV tvingas tigga

För att få ihop pengar till hyran ljuger RV ihop en historia om att hans dotter har fått lunginflammation och tigger pengar av sina nya kolleger i taxibranschen. Men trots alla motgångar lyckas han ändå ge sin son en anständig födelsedag med sång och dans.. (2:05 min)

Scen 11 - Sonen insjuknar

Det som absolut inte fick hända händer ändå till sist. Sonen insjuknar och måste tas till sjukhus. Familjens förtvivlan över sonens tillstånd kan endast mätas av RV's förtvivlan över priset på sjukvården. Det här är filmens svartaste ögonblick, hela situationen ser hopplös ut för våra hjältar. En given gråtfest för vilken bollywoodregissör som helst.. (1:01 min)

Scen 12 - RV får en ny chans

Harry gör entré igen och den här gången ser han desperationen i RV's ansikte och tänker sig att han kan utnyttja den på racingbanan. Om RV tvingas köra - inte för sitt eget liv - utan för sin sons liv, kan han ju rimligtvis inte fega ur och köra fjolligt.. (0:48 min)

Scen 13 - RV ger igen

RV tar sin chans att återupprätta sin heder på banan med bravur, Rusty får smaka på sin egen medicin, med råge dessutom, och alla blir lyckliga och glada.. (2:57 min)

Även om imdb inte ger den här filmen mer än 6.0 vill jag ändå varmt rekommendera den som en av de mest fulländade filmer jag någonsin sett, den hade inte kunnat göras bättre på något sätt. Som i fallet med riktiga män är eventuella skavanker där för att ytterligare förstärka och förgylla karaktärsdragen hos denna film. Så mitt slutgiltiga betyg måste även det bli ytterligare en slik skavank - 6.4

En fika i Courg

Hej vänner, i helgen gjorde vi en roadtrip genom södra Indien ända fram till Courg i ilfart. Eller åtminstonde så fort som vår chaufför Mouttey kunde få kärran att rulla över åkrarna mellan Mysore och Madikeri.

Som tur var kom vi under bevattningen så vi slapp i alla fall inhalera årets sådd.

Och för att skona vattenspridarindier från russinfingrar i framtiden har ångvältsindier och kockindier uppfunnit en ny sorts masala av olja, grus och koriander som man kan pressa ut på åkrarna vilken efter ett par dagars griljering knappt dammar alls.

Väl framme i Courg mottogs vi med all tänkbar gästvänlighet av våra nya indiska vänner Kavya och Teena som glatt visade upp sin hembygd i den lilla byn Madikeri. Tyvärr kan inte ens min kamera riktigt göra Madikeri rättvisa här, men ni kan ju tänka er själva, en liten AstridLindgrensk by i en djupt grönskande dalgång med tak på nästan samtliga hus.

Det här är Kavyas kaffeplantage som hon köpt av sin far. Kavyas far tog faktiskt emot oss på sin ranch men jag gissar att han var måttligt entusiastisk av oss fyra bleka nordbor. "- Nice place you have here grandpa.." Vad har en man av värld egentligen att hämta hos små kaxiga flickrövare som inte kan sluta tjata om hasselbackspotatis. Med en fantastiskt indignerad och vägande blick synar han igenom oss allihop en efter en och väljer till slut att avmätt ge oss det enda möjliga svaret på den frasen: - Everything is nice here in India.

Kavyas plantage är helt grym. Hon odlar robusta. Bönor som plockas, torkas, skalas, rostas, mals, dricks och till slut svider lite när dom lämnar kroppen. Kaffe odlas under silverekar och pepparträd för att skyddas ifrån den ibland allt för heta solen. Att vandra genom ett kaffeplantage känns därför lite som att vandra i en djungel. Dessutom lär där finnas gott om ormar och elefanter gömda bland buskarna.

Här sitter vi och smakar av kaffekasken från Kavyas plantage. I Indien dricker man en del kaffe med ungefär fyra delar mjölk - att dricka kaffet svart är snudd på omöjligt, till och med för en espressionist som Olle.

Man kan också spela golf i Courg. Kavya håller faktiskt på och bygger en resort för de golfentusiaster som kan tänkas komma från världens alla hörn i Indien för att spela ut från en tee utan komplicerade hinder som vattendrag eller bunkrar, och för att sedan sänka hemskt svåra puttar på en absolut plan brown.

Kampen mot cancer

Hallå gentlemän, jag försökte precis anmäla mig till den rafflande mustaschkampen som just nu verkar vara bland det hetaste man kan vara involverad i om man bor i Sverige. Nu kan jag tyvärr inte skicka några mms från Indien verkar det som, men jag tänkte bidra med lite moraliskt stöd till denna ädla kamp mot förruttnade skrevceller genom att här på bloggen stolt visa upp min tolkning av en klassisk Rajput moustache. Rajputtarna är ett krigarkast från den osaftigaste delen av öknen i Rajasthan som målar sina städer rosa och lätt blir uttråkade så fort deras kameler somnar. För dessa sabelviftande herdar var det av yttersta vikt att odla fram en rejäl cirkusfrilla i ansiktet så att de kunde skrämma bort alla övergödda mongoloider som ibland ramlade till och rullade ner tjogvis från himalayas kupade brant mot Indien för länge länge sedan.

På bröllop i Belgaum

Hej vänner! Ikväll har vi varit på fashion show här i Bengaluuru, där vi bland annat tryckt i oss Marockansk pizza och kebab.. riktigt gott faktiskt men vi får se, än så länge blöder inga öppningar särskilt ymnigt. Förra helgen gifte sig Aishwarya Rai och Abhichek Bachchan med varandra i Mumbai. Ash har efter sin miss world titel etablerat sig som skådespelare i såväl bollywood som hollywood och Ab är skådespelande sonen till BigB (Amitabh Bachchan) som på goda grunder anses vara den största inom bollywood någonsin. Dessa två är var och en för sig minst lika populära i Indien som Ghandi någonsin varit och bör rimligtvis vara bland världens mest namnkunniga personer genom tiderna, så ni förstår att det här är stort.

Jag var i helgen vid Shrikrishnas hemstad, Belgaum utanför Hubli, för att förgylla hans och Suvedhas bröllop med min närvaro, så nu har jag fått lite insikt om hur det kan se ut att gå till. Häng med nu för det här kan bli ett riktigt kulturkalas.
Först och främst irrar man runt i stan en timme på jakt efter en restaurant som serverar kött. Om det vill sig väl har dom dessutom tillgång till Khodys XXX. Efter ett par glas inhemsk rom till diverse obegripliga bollywoodmatinéer raglar man hem till hotellet och lägger sig med en våldsam skallebank. En halvtimme senare vaknar man - med ännu våldsammare skallebank - av att brudgummens kusiner rycker med en till festlokalen.

Det hela börjar med lite uppvärmning, som i stort handlar om att under två timmar digga ett extremt högt spelande liveband som dunkar i ofas med resten av huvudet medans det strörs ris på mattan - träplatta hämtas - kokosnöten flyttas till träplattan - någon blir tillsagd på skarpen - kokosnöten flyttas tillbaka - lite ris strörs runt - kokosnöten blir roterad - träplattan flyttas - ris srörs runt igen - titta på klockan - sucka djupt - loitra en stund - flytta kokosnöten till träplattan - strö blommor - bli tillsagd igen och så vidare.. sedan är det utfodring av samtliga kanske 500 personer (som inkluderar båda partners familjer, deras vänner, deras vänners vänner samt grannar och så - allt för att fylla en kvot som är det enda riktiga måttet på hur lyckad tillställningen egentligen blev).

Efter maten sover man och morgonen därpå upptas ceremonin igen med mer pompa och ståt då det är dags för bröllopet. Vid det här laget har man blivit av med rommen helt och tur är det för nu börjar den lite mer invecklade delen av ceremonin.

Någon har tänt ett bål mitt på scenen som skall strösslas med frigolit och en tesked olja, därefter knyts schalarna på brudparet ihop - totalt är det fyra knutar som krävs och för varje knut gäller det att ånyo strössla oljedränkt frigolit på bålet samt att ta en promenad runt det hållandes varandras händer. Sedan skall bruden bland mycket annat trampa sönder sex blommor en efter en samtidigt som hon blir stångad i pannan av brudgummen. Bruden är vid den här tidspunkten klädd i saree och brudgummen i sherwani. Min klädsel är en stilren kurta pyama samt gräddiga manchesterbyxor och Radjahstan tofflor på fötterna och en peta på huvudet, eller turban som vi brukar kalla den. Totalt tar den här delen av ceremonin ca fyra timmar.

Därefter blir det snacks i baren i form av det mycket populära tilltugget paan som består av ett beetle löv packat till en trekant och fyllt med en tvålsmakande sörja. Paan erbjuds som ett tecken på gästfrihet och man äter det vid alla möjliga tillfällen med biverkningar av illamående, yrsel, äckel och fräschare andedräkt.

Här får mitt reportage ett ganska abrupt slut eftersom jag var tvungen att hinna med flyget hem. Men jag gissar att dom så småningom blir klara med vidhäftningen och kan börja leva lyckliga i alla sina dagar. Att flyga i Indien är inte märkvärdigare än att åka buss faktiskt. Inrikesflyget är nästan helt befriat från säkerhetskontroller och väntrummet vid "gaten" är inte mycket större än väntrummet hos en kurator. Men och andra sidan är det inte terrorister man i första hand oroar sig för när man flyger igenom monsunerna över karnataka med en slöddrande indier vid rodret.