Grand Canyon

Öknen öster om Vegas levererar desto mer. Dämningarna till Lake Mead och Lake Powell är mäktiga inslag i terrängen, och vägarna mellan nationalparkerna är imponerande släta och fina. Det känns inte som att man använt samma typ av asfalt som käkar upp cykelstöd vid 30 plusgrader här i Arizona. Och nationalparkerna i sig går inte att beskriva, inte ens med bilder. Man måste uppleva dem. Men så mycket kan jag säga, att Grand Canyon fick mig att känna mig riktigt liten på jorden. Till och med mindre än några dagar innan, då jag på Diamond Cabaret försökte övertyga en förhoppningsvis galen kvinna att absolut i n g e n vid ens osunt förnuft skulle betala tusen dollars för att kika på en buske. Såtillvida det inte handlar om ett, bokstavligt talat, utomjordiskt exemplar förstås. Jag tror inte att jag lyckades övertyga henne helt, men jag får vara nöjd om jag åtminstone satt lite griller i huvudet på henne. Dessutom tvivlar jag rätt starkt på att hon ens hade någon buske att tala om. Kort sagt, Grand Canyon är ett du-skullet-varit-där ställe. Ett annat sådant ställe är förmodligen Wal Mart häromdan, men det kan jag åtminstone försöka återberätta:
Mats: how are you doing?
Clerk: oh, well, that question would require me to think, and i rather not do that right now..
Mats: hehe, i see, do you think we should wash those grapes before we eat them?
Clerk: uh, well, i always wash my fruits.. because, you know, someone like me could just do like this.. and like this .. and this.. and.. ..ehh (the clerk suddenly stops fondling our grapes as struck by a clearer thought) ..besides - i've heard that we use a lot of pestacides here in america..