Grand Canyon

Öknen öster om Vegas levererar desto mer. Dämningarna till Lake Mead och Lake Powell är mäktiga inslag i terrängen, och vägarna mellan nationalparkerna är imponerande släta och fina. Det känns inte som att man använt samma typ av asfalt som käkar upp cykelstöd vid 30 plusgrader här i Arizona. Och nationalparkerna i sig går inte att beskriva, inte ens med bilder. Man måste uppleva dem. Men så mycket kan jag säga, att Grand Canyon fick mig att känna mig riktigt liten på jorden. Till och med mindre än några dagar innan, då jag på Diamond Cabaret försökte övertyga en förhoppningsvis galen kvinna att absolut i n g e n vid ens osunt förnuft skulle betala tusen dollars för att kika på en buske. Såtillvida det inte handlar om ett, bokstavligt talat, utomjordiskt exemplar förstås. Jag tror inte att jag lyckades övertyga henne helt, men jag får vara nöjd om jag åtminstone satt lite griller i huvudet på henne. Dessutom tvivlar jag rätt starkt på att hon ens hade någon buske att tala om. Kort sagt, Grand Canyon är ett du-skullet-varit-där ställe. Ett annat sådant ställe är förmodligen Wal Mart häromdan, men det kan jag åtminstone försöka återberätta:
Mats: how are you doing?
Clerk: oh, well, that question would require me to think, and i rather not do that right now..
Mats: hehe, i see, do you think we should wash those grapes before we eat them?
Clerk: uh, well, i always wash my fruits.. because, you know, someone like me could just do like this.. and like this .. and this.. and.. ..ehh (the clerk suddenly stops fondling our grapes as struck by a clearer thought) ..besides - i've heard that we use a lot of pestacides here in america..

LA & Vegas

Vi har nu spenderat våra första dagar i USA och det har gått hyfsat smärtfritt hittills. Just nu sitter jag vid poolkanten i vårt hotell Caesars Palace, och det finns just inte mycket annat att göra här än reflektera över gårdagens snedsteg.. Men låt oss börja från dag ett: LA är en sjukt stor stad med låg densitet. Sevärdheter och upplevelser ligger inte på gångavstånd från varandra. Som Västeråsare känns det knappt ens som att dom ligger inom bilavstånd. Trafiken är riktigt stressig, man kommer lätt upp i dussinet filbyten per minut på innerstadslederna. Och det handlar ju dessvärre om den tråkiga typen av stress som inte låter sig pareras av alkohol på lagligt vis. Det bästa tipset jag har fått för LA är att planera in vad man vill se, vilka dagar, och sedan boka hotell i närheten. Man skall alltså inte se på Los Angeles som en stad med knapp lokaltrafik - utan mer som ett eget land med dålig regionaltrafik - och det känns ju ganska naturligt som svensk. Vi kommer att återkomma till LA åtminstone ett par gånger till under resan, så hittills har vi bara gjort Venice Beach med sol och bad. Men det är inte så b a r a av den varan i Venice. Las Vegas ligger ca sex timmar och hundratals breddgrader ifrån LA. Den tryckande hettan i staden gör att man ogärna tar mer än tio steg utanför hotellet. Vilket i sin tur gör att man måste ha samma taktik i här som i LA - ett hotell mitt på strippen känns som en nödvändig utgångspunkt. Sedan driver man runt där, inom de tre kilometrarna som rymmer 15 av de 20 största hotellen i världen, för att se spektakulära grejer skickligt kamouflerade av go-go dansare. Vegas är väldigt distraherande, man hinner inte smälta ett intryck innan något annat dyker upp. Och det tar verkligen aldrig slut. Man tänker - bara en grej till.. Och så håller det på. Men nu har jag äntligen gett upp skattjakten och dykt ner i poolen med en mai tai för lite riktig avkoppling. Och det känns sjukt värt. Men det slår mig nu att jag, trots ihärdigt letande och prövande av allt möjligt, egentligen inte blivit helt nöjd med något. Det mesta har känts lite väl forcerat. Och dyrt. Jag inbillade mig att jag skulle komma ganska lindrigt undan eftersom jag inte direkt gillar att spela bort pengar. Men, så fort man kommer utanför hotellets "lugna" vrå rinner dollarna ur fickan i strida strömmar med förvirrande lite konsekvens när det kommer till värde för pengarna. Frukostbuffén på Mirage och rummet på Caesars är egentligen de enda gångerna jag blivit helt nöjd med min investering. Kanske är det min spelallergi som gör att jag missar lite av poängen med Vegas.