Snart hemma

Hej vänner, stora planer har smitts här i Bangalore. Först tänkte jag mig att ta flyget över till Tokyo för att äta rå fisk och leva ut på nattklubbar betydligt mer lovande än här i Bangalore. Sedan skulle vi hyra en bil och göra resten av Japan till ett äventyr. Från Kobe tänkte jag mig vidare med båten till Shanghai, där man helt säkert inte kan ha tråkigt en sekund. Mina högsta förväntningar låg nog ändå vid att från Shanghai hoppa på tåget som går hela vägen genom Kina, med alla tänkbara fantastiska utsikter, ända upp till Lhasa i Tibet. Efter att fashinationen över Himalaya lagt sig något skulle jag ta mig med buss till Katmandu i Nepal varifrån flyget skulle ta mig tillbaka till Bangalore via Rajasthan.

Så, sent igår kväll stod vi där på flygplatsen med bagaget incheckat och dom sköra biljetterna i handen. Jag Bjarne och Jonas, ganska förväntansfull var jag vill jag medge - trots att mina ursprungliga resplaner hade blivit rejält reviderade på gund av att jag saknar visum för Nepal som är den enda möjliga vägen från Tibet till Indien. Men så visade det sig på väg till gaten dessutom att mitt Indiska visum gick ut för 2 veckor sedan..

Så kan det gå, ena stunden en globetrotter med enorm plyschkaka på överläppen och fullproppad koffert. Sedan, vips, blir man alltså en vårdslöst orakad illegal invandrare. Jag har nu rest denna kittlande fråga hos mina indiska kollegor, och enligt dem så borde jag rapportera mig till FRRO snarast - dom kommer sedan förmodligen att vilja kasta ut mig ur Indien så fort som möjligt (eller åtminstonde så fort jag betalat mina böter).
Efter moget övervägande har vi bestämt oss för att överväga rapporteringen först efter helgen i alla fall. Det är ju Aerosmith konsert imorgon - och jag vet åtminstonde en som kommer att stå på Palace Grounds imorgon och vråla I was cry - y - y - i - ng, when I left yo - o - u utan den riktiga känslan i rösten..