Min nya chaufför

Här är min nya logistikminister, Kumar.

Kumar har två söner på 10 och 11 år som älskar hamburgare. Han är en riktig fartdåre med handen klistrad på tutan, men han är otroligt sprallig och glad hela tiden. Förra veckan, när jag lekte fotomodell för cool cottons (en Indisk klädkedja med hejdlöst fula kläder), utnämde han sig till och med till min personliga tjänare och sprang och hämtade kläder och vatten till mig hela dagen. Han har lärt mig hälsa och ge honom order på Canada, som talas endast av ett fåtal urinvånare i Bangalore, men varje gång jag försöker mig på det börjar han garva och springa runt bilen som en dåre och repetera mina befallningar för så många Indier han kan få syn på. Jag var lite orolig första veckan när det luktade hejdlöst av tåbira i bilen ett par dagar i rad, men jag hoppas att det hade något med fullmånen att göra, för jag gillar verkligen den här killen.

Goa igen!

Hej vänner! Den här helgen tog jag ytterligare en tripp till Goa för att dricka öl, bada, förstärka min solbränna lite och ha trevligt med Olof Liberg, en ny kille i stan som har börjat på ett trainee uppdrag för ABB här i Bangalore. Det var riktigt skönt även denna gång men alldeles för kort. Jag har en känsla av att det här inte heller blir sista gången jag startar dagen i en bambuhydda med citronpannkakor och banana lassi's. Jag tog inte med kameran den här gången men jag tänkte passa på att lägga upp lite bilder från förra resan istället, same same but different..

Här hos grandmother Rita hängde vi i nästan en vecka, jag, Sussie, Elin och Magnus - En trevlig backpacker som sjunger i bandet Bar Room Buddies från Umeå. Ma'Rita säger inte många ord, fast det är nog inte av blygsamhet med tanke på det gigantiska självporträttet som hänger över baren. Men hon gör dom bästa pannkakorna i Palolem.

Bollywood i ny dager

Hej vänner! Ikväll har jag sett en oväntat stark indisk film om en från födseln döv o blind flickas kamp mot kunskapens ljus. Filmen heter BLACK och den har fått mig att helt omvärdera min syn på Bollywood produktioner. Även i denna filmen lipades det mer än mänskligt uthärdligt, men till skillnad från alla andra filmer jag sett var gråtandet åtminstonde stundtals befogat. Den får betyget 5 av 5 möjliga på Bollywood-skalan - vilket innebär att den nästan tillochmed kan synas någonstans på Imdb.. Mycket riktigt, 8.3, great success! Så för er som alltid velat se en Indisk film, och kanske tillochmed försökt plöja igenom någon vid flera tillfällen, men av naturliga skäl aldrig riktigt lyckats med detta till synes hopplösa företag utan blivit tvungen att redan efter 5-10 min rusa upp ur soffan och skvätta sand i ögonen för att dämpa smärtan - för er, kan jag rekommendera denna filmen. Apropå film, jag såg Casino Royal förra veckan - hatten helt av för vår nya bond-guru, Daniel Craig. Och för er som undrar hur det är att gå på bio i Bangalore..

En resa genom Kerala backwaters

Hej gott folk! Som ni vet hade jag fint besök av mina bästa vänner Elin och Sussie för några veckor sedan. Vi åt och drack gott för det mesta, bland annat vräkte vi i oss från den utsökta sushibuffén hos Zen i Leela Palace, ett magnifikt 7-stjärnigt(!?) hotell i södra Bangalore. Men provade även en del indisk cousine eftersom flickorna inte helt hunnit förlora hoppet om indisk förmåga till kulinarisk balans ännu. Hursomhelst, det var fantastiskt roligt att få dela med sig av upplevelser i min nya hemstad men kanske ännu roligare att plocka ut en vecka välbehövlig(!?) semester och slå följe med dem söderut genom Kerala. Så vi flög Kingfisher till Cochin och åkte Ambassador vidare till Alleppey ("Venice of the East") där en ansenlig flotta av husbåtar ligger och väntar på att få ta med sig turister längs med ett fantastiskt grenverk av kanaler och sjöar.

Här sitter jag i min chuorta pyama (används typiskt vid bröllop) och äter banan och dricker Kingfisher.


Båten gör inte många knop, men det gör heller inte passagerarna.


Längs backwaters träffar man på massor av trevliga männsikor överallt, som gärna vill visa upp sitt hantverk. Här är en kokos-rep fabrik, det roliga med den här bilder är att vår båtkapten, den mediahoran, har smugit sig in i den och poserar stolt med familjen som en gammal onkel.


Vad kan jag säga om den här? Det är nog en av dom bästa bilderna jag tog i Kerala, den gör nästan landskapet rättvisa.


Eller den här.. Arbetsmoralen får svikta lite till förmån för den store bleke med blixtkanon, bröllopsskrud och hans vita harem, respect..


Det lite jobbiga är att man ofta ser saker som man skulle vilja att någon guide kunde reda ut. Men vissa saker behöver knappast någon förklaring, här ser vi en herde i ståkanot som vallar sina änder.


De sällskapssjuka indierna själva ser till att vara lite fler i båten. Lägg märke till hur frenetiskt exakt samtliga av dem ohämmat stirrar ut den passerande båtens västerländska passagerare.