Min nya chaufför

Här är min nya logistikminister, Kumar.

Kumar har två söner på 10 och 11 år som älskar hamburgare. Han är en riktig fartdåre med handen klistrad på tutan, men han är otroligt sprallig och glad hela tiden. Förra veckan, när jag lekte fotomodell för cool cottons (en Indisk klädkedja med hejdlöst fula kläder), utnämde han sig till och med till min personliga tjänare och sprang och hämtade kläder och vatten till mig hela dagen. Han har lärt mig hälsa och ge honom order på Canada, som talas endast av ett fåtal urinvånare i Bangalore, men varje gång jag försöker mig på det börjar han garva och springa runt bilen som en dåre och repetera mina befallningar för så många Indier han kan få syn på. Jag var lite orolig första veckan när det luktade hejdlöst av tåbira i bilen ett par dagar i rad, men jag hoppas att det hade något med fullmånen att göra, för jag gillar verkligen den här killen.

Goa igen!

Hej vänner! Den här helgen tog jag ytterligare en tripp till Goa för att dricka öl, bada, förstärka min solbränna lite och ha trevligt med Olof Liberg, en ny kille i stan som har börjat på ett trainee uppdrag för ABB här i Bangalore. Det var riktigt skönt även denna gång men alldeles för kort. Jag har en känsla av att det här inte heller blir sista gången jag startar dagen i en bambuhydda med citronpannkakor och banana lassi's. Jag tog inte med kameran den här gången men jag tänkte passa på att lägga upp lite bilder från förra resan istället, same same but different..

Här hos grandmother Rita hängde vi i nästan en vecka, jag, Sussie, Elin och Magnus - En trevlig backpacker som sjunger i bandet Bar Room Buddies från Umeå. Ma'Rita säger inte många ord, fast det är nog inte av blygsamhet med tanke på det gigantiska självporträttet som hänger över baren. Men hon gör dom bästa pannkakorna i Palolem.

Bollywood i ny dager

Hej vänner! Ikväll har jag sett en oväntat stark indisk film om en från födseln döv o blind flickas kamp mot kunskapens ljus. Filmen heter BLACK och den har fått mig att helt omvärdera min syn på Bollywood produktioner. Även i denna filmen lipades det mer än mänskligt uthärdligt, men till skillnad från alla andra filmer jag sett var gråtandet åtminstonde stundtals befogat. Den får betyget 5 av 5 möjliga på Bollywood-skalan - vilket innebär att den nästan tillochmed kan synas någonstans på Imdb.. Mycket riktigt, 8.3, great success! Så för er som alltid velat se en Indisk film, och kanske tillochmed försökt plöja igenom någon vid flera tillfällen, men av naturliga skäl aldrig riktigt lyckats med detta till synes hopplösa företag utan blivit tvungen att redan efter 5-10 min rusa upp ur soffan och skvätta sand i ögonen för att dämpa smärtan - för er, kan jag rekommendera denna filmen. Apropå film, jag såg Casino Royal förra veckan - hatten helt av för vår nya bond-guru, Daniel Craig. Och för er som undrar hur det är att gå på bio i Bangalore..

En resa genom Kerala backwaters

Hej gott folk! Som ni vet hade jag fint besök av mina bästa vänner Elin och Sussie för några veckor sedan. Vi åt och drack gott för det mesta, bland annat vräkte vi i oss från den utsökta sushibuffén hos Zen i Leela Palace, ett magnifikt 7-stjärnigt(!?) hotell i södra Bangalore. Men provade även en del indisk cousine eftersom flickorna inte helt hunnit förlora hoppet om indisk förmåga till kulinarisk balans ännu. Hursomhelst, det var fantastiskt roligt att få dela med sig av upplevelser i min nya hemstad men kanske ännu roligare att plocka ut en vecka välbehövlig(!?) semester och slå följe med dem söderut genom Kerala. Så vi flög Kingfisher till Cochin och åkte Ambassador vidare till Alleppey ("Venice of the East") där en ansenlig flotta av husbåtar ligger och väntar på att få ta med sig turister längs med ett fantastiskt grenverk av kanaler och sjöar.

Här sitter jag i min chuorta pyama (används typiskt vid bröllop) och äter banan och dricker Kingfisher.


Båten gör inte många knop, men det gör heller inte passagerarna.


Längs backwaters träffar man på massor av trevliga männsikor överallt, som gärna vill visa upp sitt hantverk. Här är en kokos-rep fabrik, det roliga med den här bilder är att vår båtkapten, den mediahoran, har smugit sig in i den och poserar stolt med familjen som en gammal onkel.


Vad kan jag säga om den här? Det är nog en av dom bästa bilderna jag tog i Kerala, den gör nästan landskapet rättvisa.


Eller den här.. Arbetsmoralen får svikta lite till förmån för den store bleke med blixtkanon, bröllopsskrud och hans vita harem, respect..


Det lite jobbiga är att man ofta ser saker som man skulle vilja att någon guide kunde reda ut. Men vissa saker behöver knappast någon förklaring, här ser vi en herde i ståkanot som vallar sina änder.


De sällskapssjuka indierna själva ser till att vara lite fler i båten. Lägg märke till hur frenetiskt exakt samtliga av dem ohämmat stirrar ut den passerande båtens västerländska passagerare.

Shekar är borta

Den här veckan har jag besök av min chef ifrån Göteborg, Henrik. Vi har gjort en krogrunda längs Mahatma Ghandi Rd samt den obligatoriska choppingturen längs Commersial Street. Vi hade också det stora nöjet att bli bjudna på grillfest hos Jonas igår kväll. Hur som helst, det har hänt något intressant här, Shekar (min chaufför) har blivit cancellerad av någon anledning.

Varför vet jag inte riktigt, men han var riktigt sniken och falsk - även för att vara indier - så det kommer inte helt som en överraskning. Fyllde alltid i för mycket tid, dubbeldebiterade osv. En gång när han plockade upp mig var hela baksätet fullt av indier, och detta var bara någon vecka efter att han blivit mig exklusivt tilldelad. Jag kom aldrig helt överens med min gamla chaufför. Man skulle kunna säga att jag föraktade honom, det är lite enerverande att umgås med en person i stort sett varje dag i 3 månader utan att kunna byta ett enda ord med honom. All kommunikation mellan oss skedde via hans bror med mobiltelefon - trots att hela Bangalore i stort sett talar engelska och alla skyltar och vägmärken (!?) är på engelska. Fast mest förbannad var jag för att han alltid försökte blåsa mig till att betala hans böter. Som sagt jag vet inte vad som hänt, jag provade ringa hans bror men han sa nåt om familjeproblem först men ändrade sig sen till att skylla på sjukhuset.. jag antar att han fick sparken. Great Success! Nu har jag alltså fått en ny chaufför vid namn Kumar som jag hoppas lite på. Kumar är 37 år gammal och har tvillingpojkar i 10års åldern. Han är oerhört glad och positiv och ser ut lite som en indisk mattförsäljare. Jag tror jag kommer att gilla honom..

Den första veckan..

Min indienvistelse började faktiskt helt fantastiskt, jag lärde direkt känna ett hyggligt gäng med utbytesstudenter och andra svenskar i liknande situationer som mig själv i Bangalore. Så jag bjöd in mig själv på en resa till paradisstränderna längs Chennai redan första helgen. Enda kruxet var att det inte fanns några 3e klass biljetter kvar - så jag blev tvungen att resa i 2a klass. Det visade sig ge en oväntad adrenalinkick eftersom jag hängde i 3e klass kupén och snackade tills tåget började rulla, och orutinerat nog hade jag ingen aning om att det inte gick att ta sig emellan klasserna på tåget. Så jag fick hoppa av i farten och springa ikapp min vagn med packning och allt, lyckligtvis var perrongen otroligt lång så jag hann precis fram bara för att upptäcka att dörrarna givetvis var stängda och låsta överallt. Med hjärtat i halsgropen hängde jag alltså utanför den massiva rälsångaren mitt i natten med ett svettigt grepp om dörrhantagen och försökte febrilt deschiffrera de försvinnande hinduiska ropen efter mig från perrongen. Lyckligtvis kom det en indier och öppnade dörren redan efter någon halvkilometer och släppte in mig till min lilla brits som jag sedan sov sött i hela natten för att frisk och utvilad vakna upp i Chennai som har en av de absolut vackraste stränder jag någonsin har sett. Dessa bilder är tagna vid Idle Beach Resort alldeles utanför Mamalapuram.


Killen i hängmattan heter Jaap och kommer ifrån Holland. En kul kille som lyckats charma till sig miljonkontrakt av stora företag i Bangalore. Annars dricker han mest Kingfisher och kör Borat-skämt hela dagarna.

En man på vift..

Ok, här kommer lite bakgrundsfakta om mitt leverne: Jag har jobbat på ABB i Göteborg från 1 Juni 2005 med mjukvaruutveckling. Våren 2006 fick mina chefer för sig att outsourca en del verksamhet till Indien och att jag var rätt man för jobbet. Så här sitter jag nu, sedan den 4 September i år har jag peppat mitt team av indier här i Bangalore till att sköta mina forna arbetsuppgifter. Mer om detta teamet senare, först vill jag redogöra lite om min vistelse här nere i det heliga landet. Jag har varit ganska upptagen hittils under min resa och det är delvis därför som min blog är väldigt ouppdaterad. Men jag skall försöka skriva retroaktivt om mina resor till Bangalore, Chennai, Sverige (kanske inte), Kuala Lumpur, Cochin och Goa så förhoppningsvis kommer jag så småningom komma ifatt.

Att smeka fram en MacBlog..

Äntligen blev det till. Mitt allra första riktiga blog-konto. Hurra! Jag sitter just nu på en macbook utan mus. det är lite jobbigt använda musplatta. jag gillar det inte helt. det känns lortigt och att smeka en annans dator.